fyrtioplusare

Idag fyller våran älskade katt Allis sju år, ja egentligen fylde hon den 14:e oktober, men på Nobeldagen för sju år sen hämtade vi hem henne till oss.
Om man kunde fråga henne hur hon upplevde den här dagen för sju år sen, så skulle hon förmodligen falla in i nån slags traumatisk stirrande apati, eller så skulle hon jama högt av skräck!
Det var nämligen en hemsk bilfärd från Borlänge, där hon föddes, hem till leksand i snökaos, med en åttaårig dotter som förtvivlat skulle försöka hålla ner den panikslagna kattungen i korgen( som var alldeles för stor, så hon kunde ta sig ur hur lätt som helst). Man ville ju inte ha en skräckslagen kattunge springande bland pedalerna i snöyran. Det var fullt sjå att hålla en hand på ratten, och med den andra handen försöka hjälpa åttaåringen att trycka ner katten i korgen ideligen!!, usch!, barnet grät, katten jamade och bilarna tutade och undrade varför jag körde så sakta och vingligt. Efter halva resan insåg jag att jag var tvungen att stanna vid nåt hus och be om hjälp!, kanske någon hade en vanlig papplåda att låna ut?
Vi stannade vid en stuga efter vägkanten och med en skräckslagen katt, en gråtande åttaåring, som i sin förtvivlan kissat på sig, så bokstavligen ramlade vi in i värmen där de boende satt i lugnan ro och tittade på Nobelfesten.........
Vilken tur att det fortfarande finns underbara medmänniskor! Mannen i huset letade raskt fram en perfekt pappkartong med tillhörande lock, gjorde några hål så att den nu utmattade kattungen skulle få lite luft och den nerkissade åttaåringen fick ta av de blötaste under och fick ett glas saft, och sen bar det av hem igen!

Varje år den 10:e december när nobelfesten visas på tv, tittar jag på våran underbara Allis och undrar, Hur  kunde du bli den fantastiska katt du blev med den starten i livet?
 Att du sen inte gillar att åka bil, det får man kanske ha en viss förståelse för.






Grattis!!, vi älskar dig så